Jag vill inte veta alla antal
Är det bara jag som får lite ångest av det här nya, klämkäcka, räkneklunset på WordPress? Jag ligger ju redan och grubblar om nätterna över att jag som obetydlig skrivit fler inlägg än Anna Book. Nu ska jag alltså bli peppad och vilja peppra BARA TRE TILL NU. Hjälp.
Det värsta är att jag efter att ha sett Alone in the wild halva helgen (en stackars man blir övertalad av Channel 4 att bo ensam ute i vildmarken i tre månader, rekommenderas) fått förklarat för mig att en människa i ensamhet – alldeles för mycket sådan, sådär som jag skulle vilja leva – räddar psyket genom att räkna precis allting för att känna att något yttre – som siffror – faktiskt belönar en. Eller vänta, det värsta är inte att jag fått det förklarat för mig. Det värsta är att det är sant, och att jag nu antagligen undermedvetet kommer att skriva tre snabba inlägg i rad bara för att jag är människa och att det är det enda man är, hur man än gör. Hjälp.
Han klarade sju veckor av tolv, sedan gav han upp och ringde SOS och satt och gråtskrattade på ett sunkigt hotellrum istället. Bra fucking jobbat, säger vi. Allvarligt talat. Jag hade klarat någon halvtimme. Två halvtimmar. Tre halvtimmar. Fyra. Fem. Åhh.
Efter sju veckor fick han åtminstone ett hotellrum och en ost.
