Måndagsbio med den korta
Gick på bio med syrran ikväll; efter fem dagars isolering var det skönt att komma ut och hosta i en plastmugg med vindruvor framför lite redig sektthriller – det vill säga Martha Macy May Marlene. Se den inte. Jag ska inte säga att den var värdelös eller svår eller fånig eller så, men vi sjönk längre och längre ner i våra stolar och viskade “nä” och “men…” och skrattade nervöst när den var slut. Det var en sådan film. Med mycket ångest och bröst. Bröst porträtteras liksom ofta när ångest behandlas, när det ska fingras kring skam, det är kul.
Att när en kvinna inte riktigt mår hundra så slutar hon använda BH. Ohhh.
Jag har förresten ändrat mig: jag joinar aldrig en ekoby. Aldrig i livet! För det första verkar isolerade människor med gitarrmöten bli totala psykopater, för det andra städar de aldrig för det har jag minsann sett på Youtube. De bor mest i målade plåtskjul och “driver fik”.
