Jag Bilr Glaen

Vill ni se mig få ett psykiskt sammanbrott – lås då in mig med vår lärare T i ett rum och låt honom mala på om “språkbruk”. Gör det. Jag kan garantera er, att inom fem minuter skulle mina handleder vara uppskurna och håret avslitet och jag skulle sitta vaggandes i ett hörn med mantrat “det här händer inte… det här händer inte…”.

Han klagar på att det svenska språket håller på att dö ut – “ungdomar” gör sönder det, SNUTTIFIERAR, drar isär och lägger till, vissa särskriver t.om och man riktigt märker hur T nästan får en hjärnblödning däruppe vid whiteboarden där pennhanden skakar. Man SKA inte särskriva! Nä, jag håller med! Det är bara det att istället för att undervisa oss står han och briljerar och dömer ut, han frågar exempelvis om vi kan stava:

– Ja, säger vi.

– Nej det ska jag säga er att det kan ni inte, säger han.

Jamen tack då, gubbjäkel. Nästa fråga:

– Vad är en köpenickiad?

T tycker nämligen att alla ska veta vad en köpenickiad är. Han är nämligen från vettet. När han får svaret han vill ha – vilket är, såklart, “vi har ingen aning” – så smackar han belåtet och förklarar att han minsann slagit upp det och att det minsann betyder blaha blaha. När han plötsligt börjar svamla om att metaforer är när man säger att någon ser ut som en gris håller jag på att dö, jag kan inte hålla mig längre, här har jag en varelse som står framför mig i maktposition och FÖRSTÖR MITT SPRÅK! Jag hyperventilerar. Flackar med blicken. Gnyr. Greppar ni ångesten? Något måste ju göras. Lugnt och sansat förklarar jag alltså för honom vad skillnaden är mellan en liknelse och en metafor. Vad säger T? Ja, vad tror ni?

– Nej nej, nu har du fel.

– Joho så är det, säger jag.

– Hehe, nej nej det där stämmer inte, smackar han.

Watch me, obildade mansgris, när jag SNUTTIFIERAR ordet ” obildad mansgris” –
lugnt och fint nu:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Metafor

Obildadis snuttisisnuttimansgrisisis.